Ramona och Theo
En äventyrsserie av Kim M. Kimselius
BAKSIDESTEXT På liv och död i andra världskrigets skugga, 15:e boken
En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra Världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan person rest med dem i tiden. En person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i svårigheter som bara har en enda utväg: Döden!
En fängslande bok som skildrar andra världskriget från olika sidor: en tysk familj, gömda personer, samt judar i koncentrationsläger. Boken beskriver även många av andra världskrigets händelser genom de olika personernas upplevelser. En ohyggligt spännande historisk äventyrsbok, som avslutas med en gedigen faktadel om andra världskriget.
Omdömen om På liv och död i andra världskrigets skugga:
"Trots ett tema som är både känsligt och tabubelagt tycker jag att Kim har gjort ett storartat jobb med den här boken." Annelie Nilsson
"En spännande och välskriven berättelse från vår mörka historia. Jag skulle inte vilja byta plats med Theo och Ramona." Ingela Svensson
"Mycket bra skrivet. Personligt och fångande!" Fil.mag. Kristina Fridensköld
BAKSIDESTEXT På flykt från andra världskrigets fasa, 16:e boken
Mitt i ett brinnande krig hamnar Theo och Ramona när de förflyttas i tiden till ett ockuperat Frankrike under andra världskriget.Tyskarna sänder många av landets invånare till koncentrationsläger och motståndsrörelsen mot de tyska soldaterna växer sig allt starkare. Theo och Ramona har inget annat val än att själva ge sig in i kampen, med stor risk att till slut förlora sina egna liv.
En rafflande bok som skildrar andra världskriget i ett ockuperat land: motståndsrörelsens kamp, judarnas öden, händelsen i Vélodrome d'Hiver, nedskjutna flygare, samt de franska invånarnas liv. Boken beskriver även många av andra världskrigets händelser genom de olika personernas upplevelser.
En ruskigt fascinerande historisk äventyrsbok, som avslutas med en gedigen faktadel om andra världskriget.
Omdömen om På flykt från andra världskrigets fasa:
"Den bästa bok Kim har skrivit!" Harry Eriksson
"Man sitter som på nålar ända till sista sidan." Ingela Svensson
"Det här är en av Kims bästa böcker!" Kristina Fridensköld
"Kim har faktiskt överträffat sig själv! ... Hon har funnit en ny vinkel i tidsresandet som är en riktig nervkittlare ... LÄÄÄÄÄS!!!" Annelie Nilsson
"Det här är en riktigt bra och spännande bok om förföljelser av judar under andra världskriget ... Läsaren får följa ett antal personer i motståndsrörelsen i Frankrike. Händelserna utspelar sig i juli 1942 i samband med att judar i Paris fördes samman i Vélodrome d'Hiver, för att sedan föras till koncentrationslägren. Berättelsen balanserar mellan att beskriva de vardagliga fasorna, skräcken och sorgen och att mer övergripande ge sin syn på de allmänna skeendena i kriget ... Samtidigt så använder författaren just de situationerna för att på ett förtjänstfullt sätt ge läsaren mer än endast spänning. Flera av händelserna skildras i all sin fasa på ett övertygande sätt. I den senare delen av boken berättar författaren också vad som sedan hände med fler av personerna, under och efter kriget, vilket stärker berättelsens känslomässiga effekt. Boken avslutas med en bra faktadel med årtal, händelser och aktuella personer från andra världskriget. På flykt undan andra världskrigets fasa är fristående men ingår i en serie av böcker med Ramona och Theo där de flyttas till andra tider, epoker och händelser i historien." - BTJ, lektör Lars Karlstrand
SMAKPROVER ur båda böckerna om andra världskriget:
20 juni 2011
Livet hade sannerligen blivit betydligt mycket mer spännande på sista tid, tänkte den gamla damen, utan att ana att det inte var spänning som väntade utan enbart fasa.
13 juni 2011
När han hängde med armbågarna stödda mot karmen i det öppna fönstret, förstod Theo att öppningen var alldeles för liten för att han skulle kunna ta sig ut...
1 juni 2011
Odette tvekade, vem var han och vart tänkte han föra henne? Hon tvekade en sekund för länge...
27 maj 2011
Något Ramona så väl behövde när hon förstod att de hade kommit alldeles för sent för att förhindra den katastrof som var på väg att hända.
16 maj 2011
Åh, Ramona, du kommer aldrig att förlåta mig för det jag tänker göra nu. Men jag kan aldrig förlåta mig själv om jag tillåter mig att sitta kvar här längre.
11 maj 2011
"Om det du har berättat är sant, måste vi berätta det för alla andra", sa Tilly.
7 maj 2011
Yvettes ögon hade sagt: Stanna där, jag klarar mig! Men Odette trodde inte att Yvette hade klarat sig, eftersom det hade dödats tre tyska soldater kvällen innan, vilket innebar att minst trettio oskyldiga franska invånare skulle skjutas.
4 maj 2011
Det var i den stunden Theo kände igen mannen, eftersom han mindes den forskande blicken. När han hade mött honom senast hade han kallat sig för Philippe.
1 maj 2011
Theo snubblade till när den fysiska smärtan av saknad slog ned i honom och hotade att slita honom i bitar. Det rev och slet i bröstet och han kände tårarna rinna. Han blinkade för att kunna se hur han gick, men snubblade ständigt för att han inte kunde koncentrera sig.
26 april 2011
Heinz stampade ilsket i golvet, arg över att hans storebror inte lyssnade på honom. Men det var inte första gången det hände. Heinz bestämde sig för att gå och prata med sin mamma istället. Hon tyckte inte heller om spioner och judar. Hon skulle veta vad de var tvungna att göra med spionen Ramona.
17 april 2011
"Theo..." viskade Sarah och ögonen fylldes av tårar igen.
"Vad har hänt Theo?" frågade Ramona och kände en kall kyla av skräck sprida sig genom kroppen i väntan på svaret.
13 april 2011
Hjärtat gjorde en volt i bröstet på Theo, när han såg hår sticka upp bredvid armen. Det fick honom att arbeta fortare.
9 april 2011
"Är någon skadad?" frågade herr Silberman och såg på Ramona och Sarah.
Jag vet inte, tänkte Ramona. Jag vet inte...
3 april 2011
"För att jag kanske inte längre lever när den dagen kommer och jag vill att ni ska ha en chans att överleva. Jag vill känna att mitt liv har haft någon mening, att jag har lyckats rädda någon av alla de fångar som finns här i koncentrationslägret."
26 mars 2011
När gruppen av tyskar plötsligt stannade framför Ulrika, trodde hon att hjärtat skulle sluta slå, eftersom hon insåg att hennes sista stund nu var kommen...
22 mars 2011
Så länge de satt uppe på vinden, helt oskyddade för de allierades bomber, skulle de inte ha en chans att överleva...
20 mars 2011
Nu gällde det att fortsätta hålla sig vid liv.
18 mars 2011
"Ta några män och skynda ut genom baktrappan. Kanske de gömmer sig där."
13 mars 2011
Ramona förstod att det var Adolf Hitler mannen menade... Nu började hon bli riktigt rädd.
12 mars 2011
De satt tysta några minuter innan mannen sa:
"Du undrar säkert vart jag har fört dig?"
4 mars 2011
Theo var fortfarande i chocktillstånd efter vad som hade hänt.
24 februari 2011
De hade inget val, de gick mot kön mannen pekat mot. Längre fram såg de hur kvinnorna klädde av sig nakna. Kläderna lades i en enda stor hög innan kvinnorna försvann in i byggnaden.
22 februari 2011
Ulrika och Tilly gick mot Auschwitz och de två skorstenar som spydde ut rök från kremeringsugnarna...
19 februari 2011
Ramona kände händer på sina axlar. Någon strök hennes kinder torra från tårar, hjälpte henne upp och förde henne fram till en enkel träbrits. Ramona blinkade bort tårarna ur sina ögon och såg sig om.
14 februari 2011
Plötsligt skedde det som Theo hade oroat sig för, men det hände så hastigt att han inte hann protestera och kämpa emot. Han och Ramona slets ifrån varandra och i nästa sekund befann han sig i ett litet rum. Innan han hade hunnit vända sig om för att rusa ut igen hade celldörren slängts igen bakom honom.
5 februari 2011
Hon var säker på att något var på väg att hända, något väldigt otrevligt, något oväntat, något hemskt, något...
3 februari 2011
Framför henne stod godsvagnar där folk nu föstes in. Högar av bagage låg på perrongen. Människorna såg rädda ut, som om de visste vart de var på väg...
2 februari 2011
Soldaten undrade vilket öde som var värst för de där två stackarna, koncentrationsläger eller det öde översten förde dem till. En sak var soldaten i alla fall säker på, båda skulle leda till döden i slutändan.
28 januari 2011
"Jag kommer aldrig att glömma det jag såg genom fönstret."
25 januari 2011
"Nu händer det!" skrek Ramona, när hon kände hur yrseln grep tag i henne, sedan svartnade allt.
16 januari 2011
"Det är orättvist..." började Heinz, men efter en blick på sin far, lade han långsamt ned linneservetten bredvid den ännu fyllda tallriken, sköt tyst ut stolen från bordet och lämnade matsalen med huvudet sänkt.
Ramona var tvungen att ta stöd mot väggen för att hålla sig upprätt. Hennes kropp darrade intensivt efter att hon hört samtalet.
5 januari 2011
Åh, vad hon önskade att hon var hemma hos sina föräldrar. Nästa gång hon träffade dem, skulle hon berätta ALLT,precis allt. Hon skulle berätta att Theo kom från Pompeji, tvåtusen år tillbaka i tiden, de skulle få höra om alla tidsresor hon och Theo hade gjort sedan de träffats, de skulle få veta varenda liten detalj, de skulle...
1 januari 2011
"Allt började med att jag kände mig så maktlös, samtidigt som jag var arg."
15 december 2010
Visst hade Ramona varit rädd förut, men aldrig så här. Hon var alldeles likblek. Hon såg ut som om en film rullades upp för hennes inre, som om hon såg något hemskt som skulle hända. Hade Ramona fått ett varsel om framtiden? undrade Theo.
9 december 2010
Ramona ville rusa fram för att hjälpa sin vän, men hölls tillbaka av en soldat som nu hade gripit tag i henne och föste henne mot en annan fångtransport.
2 december 2010
Ramona visste vad som väntade om soldaterna fick tag på dem och förstod att det var bråttom.
1 december 2010
"Vad är det som är fel?" undrade Theo.
Åh, hon kunde inte förklara det, det var bara en känsla hon hade.
30 november 2010:
Ramona kände hur fasan gjorde henne handlingsförlamad. De hade kommit till andra världskriget, då Hitler lät utrota judarna. Här stod de tillsammans med en judeflicka. Säkert skulle de tyska soldaterna tro att även hon och Theo var judar, mörkhåriga som de var. Vi måste ta oss hem igen, direkt! tänkte Ramona.